För fyra och ett halvt år sedan var jag arbetslös, spenderade dagarna med att fundera på vad sjutton jag skulle ta mig till med livet. Jag hade en avslutad utbildning som nätverkstekniker, men kände inte alls att det var vad jag ville göra. Dessutom så hade jag redan börjat glömma så mycket, och självförtroendet var inte direkt i toppen.
Var jag bra på att söka jobb då? Nej, verkligen inte. Dåligt självförtroende, telefonfobi och pressen utifrån att ha ett arbete gör det svårt. Jag var på en intervju som min jobbcoach hade hjälpt mig att skrapa fram, men när de ställde några tekniska frågor så kunde jag knappt något. Han som intervjuade mig frågade hur jag trodde att jag skulle kunna jobba i branschen, ifall jag inte kunde sådana fundamentala saker. Det lilla självförtroende som hade skapats av att få komma på en intervju slets sönder.
Det som hände sedan var att min tid hos jobbcoachen tog slut, så jag fick återvända till arbetsförmedlingen och träffa en handläggare där. Det var en jag inte hade träffat tidigare, en man som var kanske tio år äldre än mig. Vi pratade lite om spel, han kände någon som hade jobbat med Just Cause. Jag vet inte om det var av lättja och vilja att få mig bort från arbetsförmedlingen, eller om det faktiskt var vad han tyckte att jag skulle göra, men han sa åt mig att jag borde plugga. Jag var ju ung. Han sa dock: "Men plugga något riktigt, INTE datorspelsutveckling här ute på Campus!". Han berättade vidare om hans polare som var ingenjör på något coolt företag nånstans. Jag hade slutat lyssna.
Inte kunde väl jag plugga vidare? Jag har ju aldrig riktigt tyckt om matte...eller har jag det? Egentligen har jag alltid varit helt ok på matte, men jag hade inte självförtroendet att gå något vettigt på gymnasiet, så jag hade ju bara läst matte b, och saknade helt fysik och kemi. Tack och lov fanns det en person som verkligen stöttade mig att börja plugga. Det känns som att jag gjorde rätt val som gifte mig med henne senare. Efter ett år på komvux så kom jag in på datorspelsutvecklingsutbildningen här på Campus Skellefteå, tvärt emot vad min handläggare på arbetsförmedlingen sa. Det var nog ett av mina bästa beslut i livet.
I våras gick jag ut, och jag har spenderat sommaren med ett spelprojekt. Efter sommaren blev jag arbetslös igen, men lyckades väldigt snabbt komma på två intervjuer. Igår ringde telefonen, två gånger. Jag fick båda jobben. Det känns ganska overkligt, men jag fick välja jobb. På måndag den 19 oktober börjar jag min 6 månaders provanställning på Ascom Network Testing!
